Dr Diana Ivanova: "Vi bör inte begränsa oss när det gäller hur vi förändrar världen vi lever i"

A Good Community chattade med Dr Diana Ivanova, forskare vid Sustainability Research Institute vid School of Earth and Environment vid University of Leeds.

Hennes forskning fokuserar på miljöpåverkan av vår konsumtion och de förändringar vi behöver göra för att rädda planeten. Hon var huvudförfattaren bakom en del ny forskning om de mest effektiva sätten vi kan minska våra koldioxidavtryck.

Naturligtvis var vi tvungna att prata, och hon hade några fantastiska insikter att dela med sig av. Vi tar upp choklad, hur vi bäst kan vidta åtgärder och vara positiva inför krisen, och varför vi alla borde arbeta en fyra dagars vecka. Njut av!

AGC: I ditt TED-talk använder du ett exempel på hur att äta en chokladkaka motsvarar att ta trettio duschar. Hur håller man sig positiv nu när choklad är borta från menyn så att säga?

Diana: Jag antar att det är dags för bekännelse, jag äter choklad då och då. Fokus för det TED-föredraget var att göra några av försörjningskedjorna och effekterna i dessa försörjningskedjor mer synliga för slutkonsumenten. Choklad var ett bra exempel, eftersom vi sällan tänker på, låt oss säga, vattnet som ingår i chokladkonsumtionen eller energin som är förknippad med det.

För att gå tillbaka till din fråga, antar jag att jag måste dela upp den i flera delar. Hur jag håller mig positiv i allmänhet och hur jag kan tänka på konsumtion i mitt liv. När det gäller att vara positiv är jag ganska dålig på det faktiskt. Jag har haft stunder då jag känner mig riktigt motiverad, och jag har andra stunder då jag känner mig ganska överväldigad av läget, av läget för miljö- och sociala frågor världen över. Och det brukar fluktuera på en daglig nivå.

"När vi fokuserar på global nivå är det verkligen svårt att se var vi gör skillnad, och det är verkligen svårt att se krusningarna av våra handlingar. Men på en mer lokal nivå är det mycket tydligare.”

Så jag antar att jag på något sätt har utvecklat saker som hjälper till med det. Men också, på något sätt, handlar det om att acceptera detta. Vi lever i mycket turbulenta tider utan motstycke. Det är mycket utmanande tider för alla som håller sig informerade. Så jag tror att en del av det är att bara acceptera, acceptera att det är så, och att allt inte kommer att vara positivt och motiverande.

När det gäller att uppmuntra den motivationen är saker som fungerar för mig att hålla mig aktiv och engagera mig i olika projekt i samhället eller hemma. Saker där du aktivt kan göra en förändring så att du kan se förändringen som är ett resultat av dina egna handlingar. Jag tycker att det är ganska användbart för när vi fokuserar på den globala nivån är det verkligen svårt att se var vi gör skillnad, och det är verkligen svårt att se krusningarna av våra handlingar. Men på en mer lokal nivå är det mycket tydligare. Och hjälper verkligen med motivationen.

AGC: Och en och annan chokladkaka, kanske?

DI: En och annan badkarssugen. Konsumtionen är viktig; det är definitivt inte något att försumma. Det sker en överväldigande överkonsumtion just nu, och dessa nivåer kan inte upprätthållas av planeten som vi lever på. Så konsumtion är ett mycket viktigt element att ta itu med. Men det är också viktigt att se det ur ett systemperspektiv, att se hur konsumtion är kopplat till produktion och distribution, till infrastrukturen i våra städer och där vi bor, och till de olika policyerna och de sociala normerna.

"När vi ser oss själva som förändringsagenter bortom konsumenterna, öppnar möjligheten till handling för andra saker som vi skulle kunna göra."

Så, inte bara fokusera på att förändra vår konsumtion och hur vi tänker på oss själva som konsumenter, för det är ett väldigt begränsat perspektiv, på ett sätt. Vi har en viss byrå som konsumenter men samtidigt har vi byrå utöver det. Så det är viktigt att inte hålla sig begränsad på det sättet. När vi väl ser oss själva som förändringsagenter bortom konsumenterna, öppnar möjligheten till handling för andra saker som vi skulle kunna göra.

AGC: Så du talar om att rösta, till exempel, som ett annat kraftfullt, förmodligen det mest kraftfulla, verktyg för att åstadkomma förändring i handling?

DI: Röstning är en och utöver det också. Vi är förändringsagenter i våra samhällen. Vi kan påverka miljön på vår arbetsplats, vi kan påverka våra familjemedlemmar, våra vänner, vi kan påverka medlemmar i våra samhällen. Vi som arbetar som beslutsfattare har till exempel större kapacitet att påverka det. Där jag är baserad i Storbritannien kunde alla skriva till sina parlamentsledamöter och ge feedback om vilken typ av policyförändringar vi vill se hända. Vi bör öppna upp de olika perspektiven och försöka att inte begränsa oss själva när det gäller hur vi förändrar den värld vi lever i.

"Jag är också viktigt att inse att historiskt olika agenter har bidragit mer till problemet och dragit nytta av det."

AGC: Det verkar vara en övergång av taktpinnen när det kommer till vem som är ansvarig för klimatkrisen, folk skyller på företag men sedan säger företag att de bara tjänar konsumenterna. Var känner du ansvaret för att bekämpa klimatkrisen ligger?

DI: Jag tror att alla bär ansvar för att ta itu med och mildra klimatförändringarna. Jag tycker att det inte är användbart att lägga skulden eller ansvaret på andra agenter eftersom detta i grunden leder till passivitet. Men samtidigt tror jag att det också är viktigt att inse att historiskt olika aktörer har bidragit mer till problemet och dragit nytta av det. Om du till exempel tänker på kumulativa koldioxidutsläpp, så finns det arbete som kopplar ihop en handfull företag (fossila bränsleaktörer) till majoriteten av koldioxidackumulerade koldioxidutsläpp, som är drivkraften bakom klimatförändringarna, eller hur. Så då ligger uppenbarligen mycket ansvar där. Fundera på vad vi skulle kunna göra, men ge också feedback till andra aktörer och uppmuntra dem och stödja dem att bli mer aktiva i jakten på lösningar på klimatförändringarna.

AGC: Och så hur känner du om nivåerna av information om klimatförändringar?

DI: Det finns bevis för spridning av desinformation och kanske bristande uppmärksamhet i media. Det skulle kunna bli mycket mer uppmärksamhet i media. Men vi bör också undersöka varför det inte finns uppmärksamhet, för det hände inte bara, eller hur. Det finns ett stort kraftfullt intresse bakom denna misskommunikation bakom bristen på uppmärksamhet kring dessa frågor. Det här är saker som vi bör utforska och prata öppet om.

AGC: För de nyhetsmedier som fokuserar på klimatförändringar, eller ger dem uppmärksamhet till viss del, vad är dina tankar om deras berättelse kring det, tror du att de kommunicerar det bra? Tycker du att sättet de kommunicerar är effektivt?

DI: Jag vet inte om jag kan generalisera, för det finns ganska mycket skrivet om klimatförändringsfrågor och sätt att hantera klimatförändringar. Det finns ganska mycket mångfald. Något som skulle kunna utforskas mer är alternativ som till exempel avväxt . Vad skulle det kunna erbjuda som en alternativ vision för ett gott liv inom planetens gränser? Det är en intressant berättelse som inte har utforskats i media.

AGC: Arbetet du gör är oerhört viktigt och du gör mycket, men du jobbar bara fyra dagar i veckan. Jobbar du verkligen fyra dagar i veckan?

DI: Ja . Jag började jobba fyra dagar i veckan för ungefär ett år sedan. Det har varit riktigt bra och har frigjort mycket tid för andra aktiviteter. Demokrati kräver till exempel tid. Om man vill vara mer delaktig i förändring måste man ta sig tid till det. Efter en åtta timmars arbetsdag är du så trött att du verkligen inte har någon kapacitet för något annat än att äta och sova och se en show.

AGC: Visst, jag läste också att arbeta mindre kommer att hjälpa till att bekämpa klimatkrisen eftersom fabrikerna stänger en dag i veckan också.

DI: Att arbeta mindre har varit kopplat till många sociala och miljömässiga fördelar. En handlar om utsläpp för när vi arbetar mindre tjänar vi också mindre, vi har mindre inkomster och det skulle leda till konsumtion. Vi skulle kunna få välbefinnande från andra aktiviteter, icke-konsumerande aktiviteter, och det skulle resultera i lägre utsläpp totalt sett. På makronivå kan det bidra till att minska arbetslösheten och inkomstskillnaderna och förbättra hälsan och andra aspekter av välbefinnande.

AGC: Det måste vara trevligt att ha en 4-dagars vecka. Vad gör du med den extra tiden?

DI: Beroende på veckan fyller jag den med olika saker. Men ja, det kan vara att det bara kan vara olika projekt i huset eller utanför huset eller att gå någonstans eller bara vila och sakta ner.

"Jag tycker att det är väldigt motiverande när jag ser kraften i typ av självorganisering, och jag tror historiskt sett att många vinster har varit relaterade till denna gemenskapsaktion och självorganisering."

AGC: Vilken skulle du säga har varit den största vinsten du har sett för miljörörelsen?

DI: Jag var väldigt påverkad av klimatprotesterna som har pågått, mest förra året. Jag tror att den största var flera miljoner människor som protesterade på en dag av alla generationer med mycket olika bakgrund. Så det var motiverande att se människor organisera sig och kräva en förändring på det sättet. Jag tycker att det är väldigt motiverande när jag ser kraften i slags självorganisering och historiskt sett har många vinster varit relaterade till denna gemenskapsaktion och självorganisering. Om vi ​​vill gå längre än typ av marginella förändringar behöver vi verkligen den nivån av organisering.

AGC: Vad skulle du vilja se hända under de kommande åren?

DI: Jag skulle verkligen vilja se några drastiska åtgärder mot klimatförändringar, några riktigt massiva förändringar. Det är det jag vill se. I år har det skett en minskning av utsläppen, främst på grund av de ekonomiska nedgångarna i samband med covid. Men de enda minskningarna av utsläppen har skett när det har varit en ekonomisk kris. För mig visar bristen på ambitiösa, samordnade åtgärder. Inget samordnat har gjort ett snäpp i utsläppstrenderna.

"När du överbryggar klyftan mellan experterna, bevisen, klimatbevisen och människorna och du förklarar frågan, är folk med ombord."

AGC: Vi pratade med någon för några veckor sedan och de sa att vi inte kommer att få folk att ändra sitt beteende, så vi kommer att behöva förlita oss på teknik, till exempel elflyg eller vätgasdrivna flygplan och fartyg och bilar .

DI: Då och då hör jag också folk säga att folk inte vill ha det här och om jag ska vara ärlig vill jag verkligen se det påståendet backas upp. Det finns faktiskt en del bevis mot det. Det var Leeds folkets klimatförsamling, till exempel. När du samlar människor som ett litet representativt urval av staden, från olika bakgrunder, och när du verkligen förklarar för dem frågan och hur det är kopplat till vårt sätt att leva, då är människor mycket engagerade i att minska energibehovet inom olika domäner, transporter ingår, eftersom transporter faktiskt är den största drivkraften för utsläpp.

"Om du inte har strukturfaktorerna på plats är det verkligen svårt för människor att ta till sig förändringen, att anta den koldioxidsnåla livsstilen."

Folk är verkligen med ombord. En av rekommendationerna gällande flyg var att minska flygplatskapaciteten här lokalt. Så när du faktiskt kommunicerar, och det går tillbaka till de tidigare frågorna om kommunikation, när du överbryggar klyftan mellan experterna, bevisen, klimatbevisen och människor och du förklarar frågan, så är folk med ombord.

Ett annat bevis var faktiskt en undersökning efter eller under den första nedstängningen här i Storbritannien. De visade att endast 9 % av människorna ville återgå till det normala. De flesta uppskattade avmattningen av livet mest, minskningen av luftföroreningar, minskningen av trafiken, minskningen av buller och allt det där. Folk uppskattade det. Men om du inte har strukturfaktorerna på plats är det verkligen svårt för människor att ta till sig förändringen, att anta den koldioxidsnåla livsstilen.

~